Har ni någonsinn fått den känslan av att ni är ensamma och oälskade? Om jag ska vara ärligt har jag haft det ett par gånger, då jag bara känner mig ledsen och besviken på allt. Då jag egentligen bara vill åka iväg någonstans för att kolla om någon verkligen ens skulle sakna mig. Ta en flygplan någon helt annanstans och börja om på 0. Sen kommer jag tillbaka till verkligheten och inser att det inte fungerar på de sättet. Då tar jag på mig skorna, tar med mobilen och hörlurarna och går ut på en långpromenad. Går iväg med musik i lurarna. Det brukar ärligtalat sluta med att tårarna inte slutar rinna, men sen inser man att det finns folk som faktisk bryr sig, som är snälla. Efter ett tag börjar jag blir mer glad en ledsen och det slutar med att jag bara kollar på det posetiva i livet, det finns alltid något posetivt :) Jag rekomenderar faktiskt att gå promenera då du är ledsen, jag brukar iaf må bättre av det :)
Puss!